2015, ett sorgligt politiskt år


2016-01-30 / 19:09:00

 

 

Det har varit ett sorgligt politiskt år.

 

24 november 2015 presenterade statsminister Stefan Löfven och vice statsminister Åsa Romson tydliga åtgärder för att skapa andrum för svenskt flyktingmottagande. Vårt avlånga land var minsann ”fullt och befolkningen behövde få andas”.

 

Tidigare under året blev Kristdemokraterna oense i partiet gällande frågan om människor i samkönade äktenskap ska ha rätt att få adoptera med motargumentet om att ”en kärnfamilj bestående av en mamma och en pappa är bättre än alla andra konstellationer”, citerat riksdagsledamoten Tuve Skånberg.

 

Kent Ekeroth (SD) hävdade på twitter att ”invandring till Europa inte är rätt lösning. Vi räddar liv genom att se till att det inte kan eller får ta sig hit”. Samtidigt som Erik Almqvist, fd tillhörande riksdagsledamot i SD, svarade på åtgärderna kring andrum med: ”5 järnrör av 5 möjliga till miljöpartiet för dagens kraftiga åtgärdspaket mot invasionen av migranter”

 

I en partiledarintervju som gjordes i oktober 2015 uttryckte Jimmie Åkesson (SD) att det enda han hade att säga till de som kommer vandrande till Sverige var budskapet att ”i Sverige har vi inte möjlighet att ta emot er”. För gång på gång propagerar SD för att bidra med hjälp i närområdet för att tillgodose de basala behoven där. I ett krigsområde – som människor flyr från.

 

I augusti 2015 affischerades SD:s reklam i tunnelbanan på Östermalmstorg i Stockholm."Sorry about the mess here in Sweden, we have a serious problem with forced begging!", i syfte att för besökande turister be om ursäkt för tiggarna som sitter på gator och torg.

 

Något gick tydligt snett i det politiska debattklimatet i Sverige år 2015 när debatterna med flyktingmottagandet i fokus ständigt handlade om brist på yta, brist på resurser och med slutsatsen om att vi, i vårt privilegierade avlånga land behövde andrum. År 2016 fortsätter kampen för mångfald, frihet och öppenhet för varandra. För en solidarisk värld.Tillsammans måste vi hjälpas åt – det är nu vi skriver historia.


Vi har ingen rätt att kräva andrum


2016-01-30 / 15:07:00

Och så var det december igen. Sverige förvandlas till ett stressigt land med snötäcken på träden, samtidigt som man inne i stugorna tänder ljus, värmer glögg på spisen och slår in paket åt alla håll och kanter. Julpyntet ska tas fram och sättas upp flera veckor innan julafton och då handlar det om allt från ljusstakar i fönstret, till slingor och tomtar som pryder husfasaden. Man fyller på skafferiet med pepparkakor, saffransbullar och inhandlar potatis, sill, lax, julskinka och rullar köttbullar till julbordet. Men trots att dessa juletider kan vara mysiga så är det ändå något som skaver inombords. Något som skapar en slags kvävande ångest hos mig som gör mig arg och ledsen. Jag tänker på alla dessa människor som är ensamma. Alla de människor som lever ett liv på flykt och som är i behov av hjälp från andra för att kunna överleva. Jag tänker på de människor som inte har det lika bra ekonomiskt ställt, för att kunna äta sig mätta och sova tryggt och lugnt under ett tak.

 

Jag ska vara ärlig. Jag är fruktansvärt trött på julen. Trött på våra gamla traditioner, trött på stressen och framför allt skaver det och pulserar inom mig när människor påstår att vi inte längre har råd att hjälpa andra, att flyktingmottagandet har gått för långt, samtidigt som högen med julklappar växer och växer under granen dagarna innan julafton. När klasskillnaderna ökar i samhället och de utsatta människorna får det sämre ställt medan rika blir ännu rikare. Samtidigt som människor klär in hela sina hus i belysning från den ena knuten till den andra. Den elkostnaden har människor minsann råd att bekosta. Men när det kommer till att hjälpa människor så flyger det påståenden om att det har gått för långt, att vi inte har råd och på en presskonferens i centrala Stockholm säger landets statsminister att vi i Sverige, minsann behöver andrum.

 

Vi har ingen rätt att be om andrum. Vi har ingen rätt att bestämma över vilka människor som har rätten att få bo och ta del av en yta, av ett land som vi bara haft turen att få växa upp och bo i. Vi kan inte blunda och ignorera omvärlden under juletider. Problemen försvinner inte bara för att vi skålar i julmust, öppnar klappar och umgås med nära och kära. För runt om i landet finns det människor som lider och som kämpar för sina liv, vissa av dem sitter på gator och torg och fryser under sina filtar. Sverige stannar inte på julafton och det är så himla viktigt att vi aldrig glömmer bort det.